Svensk politisk nutidSvensk politisk nutid
Svenska politiska partierSvenska politiska partier
Svensk politisk historia
Den svenska politiska historian är lång och har många berättelser att ge påminna om. Tack vare den svenska långa demokratin som överlevt sen början av 1800-talet har många olika partier hunnit skapas och därmed varit en del av förflutna tiden.
Så skapades de första partierna
Man påstår att redan under mitten av 1400-talet ska Sverige ha haft sina första politiska partier. Det i samband med riksdagens arbete, som upplevde några av sina tidigaste former. Men det fanns betydande skillnader på riksdagen som fanns då samt det moderna parlamentet som formades under de kommande århundrandena.
Den största skillnaden var att de reellt inte representerades av folket. Det var något som egentligen inte skedde förrän den stora konstitutionsändringen 1809. Ändringen i grundlagen innebar stora förändringar som inte minst gav medborgarna betydligt bättre rättigheter.
Samtidigt som det här skedde kom hela det politiska livet i Sverige att ritas om. Helt plötsligt fick folket mer att säga till om, vilket gjorde att arbetarklassen kunde berätta för sina medmänniskor vad de ansåg vara rätt och fel. I och med det här skapades då det progressiva socialdemokratiska partiet, med syfte att värna om arbetarnas rättigheter.
I och med den här stora förändringen gav det inspiration till fler partier att bildas. Det gjorde att under 1900-talet kom Liberala samlingspartiet, Allmänna Valförbundet och Bondeförbundet till. Det vill säga nuvarande Liberalerna, Moderaterna samt Centerpartiet.
De nya partiernas innebörd
Införandet av de här nya partierna hade stora inverkningar på det svenska samhället. Nu fanns det en samlad höger som tillsammans arbetade mot de svenska socialdemokraterna. Det innebar, likt i dag, högern mot vänstern. De tre nya högerpartierna hade dock olika utgångspunkter. Till exempel var nuvarande Centerpartiet, Bondeförbundet, ett parti som grundades med avsikt till förbättring för de svenska lantbrukarna som största prioritet.
För det liberala partiet fanns en annorlunda politisk orientering. Inte minst då den klassades som socialliberal. I Liberalernas partiprogram ansågs man vara mer vänster än höger i flera frågor, till skillnad från L:s partiprogram idag. Dock med den relativt stora skillnaden från Socialdemokraternas partiprogram på den tiden. Det Allmänna Valförbundet var dock ett tydligt högeralternativ; ett parti som arbetade emot socialdemokraterna och arbetarna, ansåg man då.
Socialdemokraterna skulle dock inte behöva stå ensamma på vänstersidan i den politiska maktkampen i Sverige. Under 1917 bildades Vänsterpartiet, som då var en grupp av socialdemokratiska utbrytare.
Det skulle däremot komma att ta ett tag innan det kom någon stabilitet i bildandet av regeringar I Sverige, som under den här tiden upplevde många skiften av statsminister. Den första socialdemokratiska statsministern var Hjalmar Branting, som under sina första år också fick se flera andra regeringschefer tillträda. Det var inte först 1936, när Per Albin Hansson tillsattes, som det började stabiliseras. Det vill säga att statsministrarna inte avlöste varande i någon raskt löpande takt. Däremot skedde det inte på allvar efter andra världskriget, något som också innebär att den socialdemokratiske representanten som statsminister, Per Albin Hansson, avled. Det var ett år efter krigets slut.
Svensk politisk historia
Efter andra världskriget kom dock något av en socialdemokratisk stormakt. Vad innebar det egentligen och hur såg den ut?
Så startade den socialdemokratiska stormakten
Det kan låta som ett storsinnesord, men faktum är att det finns goda fog att kalla den perioden för socialdemokraterna stormakt. Det var i det första valet efter andra världskriget, alltså 1946, som Tage Erlander valdes till svensk regeringschef och tillika statsministern för en lång framtid. Han skulle komma att bli den svenska statsminister som under demokratiska former suttit i längst tid. Dessutom en av de regeringschefer i hela världen som totalt fick sitta på sin post längst.
Vad gjorde då Tage Erlander så populär? Bland annat var det den socialdemokratiska regeringens hantering av efterkrigstiden. I en epok då i princip hela världen gick på knäna, inte minst i Europa som var sönderbombat, lyckades regeringen Erlander bygga upp Sverige och göra något som inte hänt på många hundra år: ta Sverige till toppen av världens bästa länder.
Det innebär att Sverige gick från att vara ett land befolkningen flydde till USA eller Latinamerika ifrån. Nu var det istället landet folk ville komma till. Det innebar en ökad arbetskraftsinvandring, inte minst från Finland och Italien.
Flera viktiga reformer
En viktig faktor till att Socialdemokraterna så gott som prenumererade på regeringsmakten var två saker. Dels deras sociala reformer som gav medborgare och framför allt arbetarna ett bättre liv. Men dessutom att Sverige på den här tiden bestod av just väldigt många arbetare. Det innebär att politiken från partiet gick in bra i de svenska folkhemmen.
Vad innebär då reformerna lite mer konkret? Jo, det handlade mycket om att kunna ”förbättra för vanligt folk”, som Erlander själv kallade det för. Det innebar bland annat barnbidrag, flera veckors semester och rättigheter på arbetet. Reformerna var populära och faktum är att Erlander, som satt i 23 år, kunde fortsatt längre.
Under 1969 valde Erlander, smått chockerande för det avlånga landet i norr, att avgå som Socialdemokraternas partiordförande. Det här innebär att någon ny var tvungen att tillsättas, vilket också gjordes. Den då redan populäre och omskrivne Olof Palme, tidigare minister för den svenska regeringen med Tage Erlander i spetsen, fick det ärofyllda uppdraget. Det blev också startskottet för ett helt nytt politiskt landskap i Sverige där fler än bara S kom att göra upp om makten.
Svensk politisk historia
I och med bytet av statsminister 1969 kom Olof Palme till makten. Mycket har sagts om statsminister Palme, men att han med största sannolikhet var den färgstarkaste statsministern i svensk historia är svårt att komma ifrån.
Palme kom – Centern likaså
I och med att Palme blev svensk statsminister förändrades mycket. Olof Palme ansågs redan när han tillsattes vara mycket en vass debattör och hårdare i samtalstonen än vad många svenskar var vana vid. Kanske var det just det som kostade ”sossarna” valet 1976. Efter 29 år i regeringsposition fick Socialdemokraterna agera i opposition.
Det var då centerpartisten Torbjörn Fälldin – Centerns första statsminister i efterkrigstid, och dessutom den första icke-socialdemokratiska statsministern i ett demokratiskt val, efter andra världskriget. Mandatperioden kantrades dock av turbulens. 1978 tillsattes folkpartisten Ola Ullsten som statsminister, med ett än idag rekordlågt stöd i den svenska riksdagen. Ullsten, som dog 2018, blev den förste regeringschefen men också den siste sedan dess.
Ullsten ersattes ett år efter det av Fälldin igen, som dock inte lyckades vinna något val igen efter det, och var där med Centerpartiets sista statsminister. Olof Palme och Socialdemokraterna återtog istället regeringsmakten och Palme själv fortsatte att vinna svenska riksdagsval fram till sin död, när han 1986 blev skjuten på gatan i Stockholm efter att ha varit på bio med sin fru.
Mordet på Palme satte djupa spår i den svenska politiken, och inte minst för de svenska socialdemokraterna. Ingvar Carlsson tog över på posten som svensk statsminister efter Palme-mordet, och även om S vann flera val efter Palmes bortgång menade många på att det blev startskottet för en socialdemokratisk kris. Något som till exempel kan spegla av sig i det moderna samhället där ”sossarna” har valresultat som är nästan hälften så dåliga som innan.
Svensk politisk historia
I och med Palmes bortgång i februari 1986 innebar det stora förändringar för Sverige. Även om det inte innebar direkt kom högern att ta över mer och mer i den svenska politiken.
Carl Bild första moderate statsminister
Året var 1986 när Palme sköts, men även efter det lyckades Socialdemokraterna att hålla sig kvar vid sin regeringsmakt fram till 1991. Det var dock ett historiskt år för den svenska högern. Det var nämligen då som Carl Bild lyckades bli Moderaternas första statsminister någonsin.
Han blev dock inte särskilt långvarig, då han tre år senare röstades bort och Ingvar Carlsson gjorde comeback på Rosenbad. Däremot inte en särskilt lång sådan, då han två år senare avgick och lät Göran Persson ta över. Persson satt i tio år, fram till 2006, vilket var ännu en vändpunkt för Socialdemokraterna i Sverige.
Carl Bildt var då tillbaka, men då i form av utrikesminister åt Fredrik Reinfeldt. I modern historia har Socialdemokraterna, efter två mandatperioder av Reinfeldt och Alliansen, lyckats erövra regeringsmakten igen. Det är dock inte med några siffror i närheten av de historiska valresultaten, från förr som i vissa fall slutade i egen majoritet. Något som känns långt borta idag.
Svensk politisk nutid
Den svenska nutiden när det gäller det politiska landskapet har mycket att erbjuda. För vissa partier, då i synnerhet Socialdemokraterna, kan det kännas tungt. Inte minst med den historia av statsministrar och goda valresultat som S har lyckats ta fram. Men för andra partier, eller för den neutrala, innehåller det moderna politiska Sverige större glädje.
Nya partier, nya valresultat
Det som troligtvis inneburit störst skillnad för den svenska politiken är Sverigedemokraterna. Partiet, vars partiprogram, förändrats kraftigt sedan de grundades 1988, har gått från att vara en kaxig uppstickare, till att bli en utmanare i toppen.
Trots det är Socialdemokraterna fortfarande det största svenska riksdagspartiet, och Moderaterna befäster sin andraplats. Men efter valet 2018 utmanade SD på allvar Moderaterna som andra största parti. Det fanns till och med ett tag då Sverigedemokraterna hade målsättningen att gå ikapp ”sossarna” i opinionsundersökningen. Det gick dock inte vägen och det socialdemokratiska arbetarepartiet befäster än sin roll som det största partiet i landet. Det innebär dock inte att S och hela Sveriges riksdag inte står inför ett par tuffa utmaningar. Inte minst den som kommer att innefatta att bilda regering efter valet 2022, kanske den största utmaningen hittills.
Svensk politisk nutid
För den som minns valresultatet 2018 minns den säkert hur tufft det var första Stefan Löfven att bilda regering. Trots att han redan var statsminister under mandatperioden innan krävdes det något extra av honom och talmannen.
Närmare bestämt tre valmansrundor krävdes innan S kunde återta makten i Rosenbad, då tillsammans med Miljöpartiet igen. Men för att komma dit behövde man förhandla på ett sätt som fram till dess varit mycket ovanligt. Det handlade nämligen om det så kallade JO, alltså Januariöverenskommelsen.
Så fungerar JO
Då Moderaterna, SD och KD vägrade släppa igenom en socialdemokratisk regering innebar det att S fick söka hjälp från de liberala partierna. Så väl Centerpartiet som Liberala tog emot den utsträckta handen från Löfven och Miljöpartiet. I en överenskommelse med över 70 punkter totalt kom de fyra partierna överens om vad de skulle ta fram för reformer och budget under mandatperioden.
Det som var viktigt i överenskommelsen var att varken C eller L sitter i regeringen. De klassas istället som samarbetspartner till regeringen. Inte heller V sitter med i regeringen då det var krav från just Centern och Liberalerna.
Det gör att M, KD, SD och V sitter i opposition, och det är just ytterkantspartierna som vunnit mest stöd under de senaste åren. I en politisk tid då många anser att flera partier glider i mitten och efterliknar varandra har SD till höger och V till vänster gjort stora framsteg. SD det största med ett stöd runt 17% i opinionen, ungefär vid sitt tidigare val. Vänstern hamnar på över 10%, vilket är nära en fördubbling sedan tio år tillbaka.
Svenska politiska partier
I Sverige är rätten att bilda organisation, det vill säga organisationsfriheten, en viktig del. Förutom att det är grundlagsskyddat är det också något som Sverige gör bra sett till det demokratiindex som presenteras varje år.
Många svenska partier
Det innebär att det finns många partier i Sverige. I Riksdagen sitter just nu åtta partier, vilket är de sju traditionella (dit även MP klassas) samt Sverigedemokraterna, som kom in först 2010, men har vuxit rejält sedan dess.
Däremot finns det väldigt många partier på kommunal nivå. Feministiskt Initiativ är ett av dessa, som även var en utmanare till Riksdagsvalet 2010, men med sina 3,2% inte tog sig över fyraprocentspärren.
I kommunerna går det dock att hitta många lokala partier. Det handlar om kommunpartier som enbart finns i svenska kommuner, men inte på regional eller nationell nivå. Partierna i sig är självständiga och bildas av olika anledningar. I vissa fall kallas de för enfrågeparti då de skapas på grund av enbart en fråga. Det kan vara en kommunal folkrörelse som bildas på grund av att de vill rädda ett badhus, en skola eller något annat. Alla kommuner har inte lokala partier, men de är ändå vanligt förekommande runt om i landet.
Om ni vill kontakta mig kan ni göra det via min mejl, fredrik.sanz@hotmail.com.