I och med bytet av statsminister 1969 kom Olof Palme till makten. Mycket har sagts om statsminister Palme, men att han med största sannolikhet var den färgstarkaste statsministern i svensk historia är svårt att komma ifrån.
Palme kom – Centern likaså
I och med att Palme blev svensk statsminister förändrades mycket. Olof Palme ansågs redan när han tillsattes vara mycket en vass debattör och hårdare i samtalstonen än vad många svenskar var vana vid. Kanske var det just det som kostade ”sossarna” valet 1976. Efter 29 år i regeringsposition fick Socialdemokraterna agera i opposition.
Det var då centerpartisten Torbjörn Fälldin – Centerns första statsminister i efterkrigstid, och dessutom den första icke-socialdemokratiska statsministern i ett demokratiskt val, efter andra världskriget. Mandatperioden kantrades dock av turbulens. 1978 tillsattes folkpartisten Ola Ullsten som statsminister, med ett än idag rekordlågt stöd i den svenska riksdagen. Ullsten, som dog 2018,
blev den förste regeringschefen men också den siste sedan dess.
Ullsten ersattes ett år efter det av Fälldin igen, som dock inte lyckades vinna något val igen efter det, och var där med Centerpartiets sista statsminister. Olof Palme och Socialdemokraterna återtog istället regeringsmakten och Palme själv fortsatte att vinna svenska riksdagsval fram till sin död, när han 1986 blev skjuten på gatan i Stockholm efter att ha varit på bio med sin fru.
Mordet på Palme satte djupa spår i den svenska politiken, och inte minst för de svenska socialdemokraterna. Ingvar Carlsson tog över på posten som svensk statsminister efter Palme-mordet, och även om S vann flera val efter Palmes bortgång menade många på att det blev startskottet för en socialdemokratisk kris. Något som till exempel kan spegla av sig i det moderna samhället där ”sossarna” har valresultat som är nästan hälften så dåliga som innan.